Jag är lycklig, väldigt lycklig, och det syns tydligt på fotot på mitt breda leende, tillsammans med mina älskade tvillingflickor och Thanos Paraschos, som vi överraskade med ett besök en tid efter att jag fött barn på EmBIO.

Nu när jag håller mina tvillingflickor känns världen helt rätt. Men jag minns väl tiden före emBIO, då hoppet kändes något... teoretiskt. Resan mot moderskapet hade sina skuggor, tills vi träffade specialisten Thanos Paraschos. 

Det som omedelbart stack ut för mig med Dr Paraschos var inte bara hans kunskap, utan sättet han förmedlade den på: med en lugn trygghet som lyckades skingra vår oro, utan att någonsin skönmåla situationen. Han talade om sannolikheter, men främst talade han om en plan, om nästa steg. Man kände att man inte bara var ett patientfall, utan människor med en historia som förtjänade hans uppmärksamhet.

Förloppet med tester och behandling hade naturligtvis sina upp- och nedgångar. Men känslan av att vi hade en kapten som kunde vattnen gjorde hela skillnaden. Varje fråga, varje litet panikögonblick från vår sida, bemöttes med allvar, förståelse och optimism.

Dagen då våra flickor föddes var inte bara slutet på en process. Det var kulmen på en förtroenderelation som byggts steg för steg. När jag ser på dem nu känner jag en tacksamhet som sträcker sig bortom enkel glädje. Det är insikten att vetenskap, när den kombineras med genuin mänsklighet, som Dr Paraschos, verkligen kan lysa upp även de svåraste vägarna.